Missfall och utomkvedshavandeskap.

Ja vart mycket på en gång.
Jag och Jimmie ville ju ha ett syskon till Elvira.
Och den 9 Juli på Elviras födelsedag så fick vi veta att jag var gravid.
Då var det bara att ringa runt och fixa med fragmin och så.
Glada över att vi skulle få ett syskon så valde vi att inte gå ut med något.
Man vet ju att de första 12-16 veckorna är kritiska.
 
Jag började med fragmin och försökte att inte stressa.
Sedan fredagen den 20 juli så mådde jag inge vidare.
På kvällen började jag ha mer blödning och värk.
Fick som en huggande känsla i magen.
Gick på toa och fick då ett missfall.
Är ganska säker på att det var ett missfall.
Då man kunde se något som liknade en fostersäck i blödningen.
 
Ledsen över missfallet ringde jag 1177.
Fick rådet att ringa kvinnokliniken på måndag.
Genom att de måste kolla så att allt kom ut i missfallet.
Samt så måste de bekräfta att det var ett missfall.
Och blev jag sämre så skulle jag åka in.
 
Fick en tid på måndagen den 23 juli.
Allt gick bra och läkaren såg inga rester.
Fick höra att jag inte behövde skrapas eller så.
Sedan fråga dom om det var planerat.
Läkaren sa att det var bara att fortsätta försöka.
Får man tidigt missfall är det ju oftast fel på fostret.
 
Dagarna gick efter besöket och jag blödde fortfarande lite.
Började få konstiga smärtor i magen/ buken.
Hade smärtor till och från den 26/7.
Men på söndagen den 29/7 då var det olidligt.
Hela magen var uppsvälld gjorde ont att andas samt röra sig.
Grät som en tok och visste inte vart jag skulle ta vägen.
Började även blöda mera och fattade inget.
Trodde det var mensen som kom tidigt,
 
Men på måndag morgon var jag så dålig att det var bara att ringa ambulans.
In på akuten med kraftiga smärtor.
Jag sa till Jimmie att jag trodde det var gallan.
Var helt hundra på det.
 
Som rutin skickade kirurgen mig till gyn.
Först kom den en läkare som undersökte mig.
Hon kollade bara lite sedan hämtade hon en till läkare.
Jag låg där och fattade inte vad de såg på ultraljudet.
 
Sedan säger läkaren att jag har en blödning och vätska i buken.
Jag fråga vad det berodde på.
De trodde att jag hade utomkvedshavandeskap.
Men jag fick ju missfall sa jag åt dom.
De skulle akut operera mig då det var blod och vätska i buken.
Sedan skulle vi prata om vad det berodde på efter operationen.
 
Jag blev chockad och gick in till Jimmie som var med Elvira i rummet bredvid.
När jag kom in i rummet så sa jag det blir operation.
Jimmie såg frågande ut och fattade inget.
Förklara vad de sagt och så.
Jimmie fick ringa efter sin mor som kom och hämta Elvira.
 
De gjorde operationen och det var utomkvedshavandeskap.
Läkaren sa att jag förmodligen måste ha haft två graviditeter.
Tvåäggs tvillingar med andra ord.
De kan inte bevisa det men de misstänker det.
Och den ena satt i äggledaren.
De fick öppna upp äggledaren och spola rent den.
Skönt att de kunde rädda den och slapp ta bort den.
Så den ena fick jag missfall med och den andra satt fel.
 
Nu är man opererad och har värk efter allt.
Men vi vill fortfarande i framtiden ha syskon.
Det blir lite bökigt nu bara.
 
För då mina hormonprover är nere på noll så är det lugnt att försöka igen.
Men då jag gör ett possitivt graviditets test så ska jag ringa sjukhuset.
Genom att det finns risk för mig att få detta igen nu.
Så måste det göras tidigt ultraljud och se så att ägget fäst på rätt ställe.
 
Risken för att det fäster fel finns då det numera är ärrvävnad på min äggledare.
Min ena äggledare kommer inte funka till 100% men den kommer funka.
Men just nu lägger jag bara energi på att kurera mig.
Tar just nu en dag i taget.
 
Det hela känns just nu lite overkligt.
Men jag har ju ärren på magen som påminner mig om vad som hänt.
Kände att jag behövde ventilera om detta.
Hoppas de som läser detta mår bra.
Och att det får en super trevlig lördag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0