Feber och åter feber....

Det här med Elvira och hennes feber har blivit en vana.
En natt nu i veckan så vakna Elvira vid 22 tiden.
Hon bara grinade och visste inte vart hon skulle he sig.
Vi kollade tempen men den visa 37,4.
Efter ett tag så kände jag att hon blev varmare och varmare.
Kollade tempen efter 15 min då var den 39,1.
Nu var det så uppenbart att det kom från magen.
Kändes så jobbigt att man som förälder är helt hjälplös.
Gav henne ipren mot febern efter ett tag då det verkat så somna hon om.
 
På onsdagen var det dags för inskolning på nya dagiset.
Såg fram emot det då jag själv varit vikarie där.
Märktes att Elvira gått på dagis då hon gick runt och speja läget.
Vi var bara där en timme men hon gillade det skarpt.
Hon ville inte gå därifrån utan bara grina och ville inte klä på sig ytterkläderna.
 
Efter inskolningen var det besök på bvc inbokat.
Dags att kolla vikt och längd på lilla Elvis,
Ja som jag misstänkte så hade det inte skett så mycket.
Nu är Elvira 78 cm lång och väger 9560 gram.
Sköterskan på bvc bekräftade att det inte går så bra med tillväxten.
Så jobbigt att höra de orden.
Oavsett att man utreder henne nu.
Vill bara att våran lilla tös ska må bra och få vara frisk nu och växa.
 
Att få barn är underbart man älskar livet som förälder.
Men allt det vi går igenom nu, och de man känner det går ej att förklara.
Det verkligen får en att känna en massa olika känslor.
Livet som förälder är inte alltid en dans på rosor.
Känner mig ibland helt slut då man städigt oroar sig.
 
Man önskar att utredningen ska gå fort.
Vill veta nu vad som är fel.
Tankar snurrar i ens huvud.
Hur länge ska vi ha det så här?
När ska hon få bli feberfri i mer än ett par dagar?
Varför händer det här oss?
 
Elvira har problem med mage och tillväxt.
Detta är dock ej lika allvarligt som de som drabbas av tex. cancer.
Men detta gör ändå att tankarna snurrar.
 
På onsdags kvällen fick Elvira 39,1 i feber igen.
Så hon blev hemma resten av veckan.
Får se hur det blir i helgen med febern.
På måndag får vi hoppas att hon kan gå på inskolning igen.
 
Jag måste säga en stor eloge till alla de föräldrar vars barn drabbat av någon svår sjukdom.
Man ser på olika dokumentärer, läser tidningar om förädrar som drabbats.
De gör det bra som tar sig igenom allt. 
Dessa föräldrar måste besitta ett väldigt mod och kämparglöd.
Hatten av för alla dom som drabbats där ute.
 
Nu ska jag umgås med familjen innan det är dags för att jobba lite.
Alla som läser detta får ha det så bra.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0