Första advent...

Då är det den första advent.
Jag skämms då jag ej gjort lite jul här hemma.
Kartongerna är nere i källaren.
Jimmie ska bära upp dom i kväll efter jobbet.
Så då får vi hjälpas åt med pysslet.
 
Oavsett hur länge sedan de är mamma min gick bort så är det tufft kring jul.
Vet ju hur mycket hon älskade att jul pyssla hemma.
Jul var en av mammas bästa högtider.
Jag gillar julen det är inte att jag ej gillar den.
Men jag saknar mamma mera kring jul.
 
Det är skönt att ha en man som vet om det och stöttar mig.
Han vet att saknaden efter mamma gör sig påmind kring jul och födelsedagar.
 
Tycker det är jobbigt imellanåt att mina barn aldrig kommer få träffa mormor och morfar.
Även att min pappa inte hade en far dotter relation till mig.
Men hade gärna velat att mina barn fick träffa dom nån gång.
Speciellt mamma som älskade alla sina barnbarrn.
Sedan min styvpappa Åke hade jag velat att dom fått träffa.
Han var så snäll och go mot min mamma och mig.
 
På tal om första advent så ser man på facebook och instagram att alla bakar.
De pysslar på och bakar med sina barn.
Jag har då inte gjort något sådant än.
Om jag ej gör det... Hmm gör det mig till en sämre mamma då?
Ibland kan jag avundas de som gör pyssel med sina barn.
 
Men jag har knappt kommit in i rutinerna att ha 2 barn.
Har svårt att hitta tiden till att hinna med de.
Jag ska försöka i morgon då Jimmie har frivecka.
Vill ju att Elvira ska få pyssla lite hon med.
 
Omställningen från ett till två barn är ganska stor.
Man kan tro att det inte är det.
Jag kan säga att jag trodde det skulle vara enklare ibland.
Man klarar det men det är en ganska stor omställning.
Genom att nu är det två juveler som ska dela på min uppmärsamhet.
Vill ju ge dom allt jag bara kan och mysa med dom båda.
 
Vissa kvällar är jag helt slut.
Räcker med att bara lägga mig i soffan för att se tv så somnar jag.
Jag är inge vidare bra tv sällskap då.
 
Det går föresten bra för Mira att dela rum med storasyster.
Väldigt skönt att det funkar så smidigt.
 
På dagis går det bra för Elvira.
Jag tycker hon växer så fort man hinner inte alltid med.
Hennes språk har bara rusat iväg.
Känns som det är svårt att få henne att sluta prata ibland.
 
När jag ser bilder på henne från att hon var liten så känns det som en evighet sedan.
Hon var ju så liten och nu så är hon 2 år och 5 mån snart.
Jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen.
 
Ska försöka ta nån julbild i veckan.
Vill ju ha nån fin bild på mina två prinsessor.
Alla som läser detta får ha det så bra själv så ska jag mysa med barnen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0