Hemma med order om att ta det lugnt.

Aningen lättad av att få åka hem idag.
Igår var det små jobbigt då det var mycket info.
Man pratade om umeå och spruta för att den lilla ska utveckla lungorna.
Jag blev rädd och tankarna snurra ang ett prematur barn.
 
Min livmodertapp har inte minskat men den är mjuk.
De vet ej om jag haft ett uvi men misstänker det.
Så jag ska äta klart min kur med penicillin.
 
Måste även ta det lugnt undvika trappor och bära tungt.
Jag skratta till lite då och sa att det blir svårt då vi bor utan hiss.
Men jag får röra på mig men minsta lilla jag får sammanddragningar, så är det vila som gäller.
Behöver ej ringa in varje gång jag måste ta bricanyl tablett.
Men hjälper de ej måste jag in på bedömning.
 
Sedan om jag börjar blöda igen så ska jag in på en gång.
I går morse kom det nämligen färskt blod då jag var på toa.
Det var därför jag bara fick gå på toa och inge mer igår.
Men blödningen sluta så det var bra.
 
Saknaden efter familjen igår var jätte jobbig. 
Ville bara hem men det blir ju så då man är rädd.
Samtigt är jag glad att det har varit noga med allt.
 
Efter varje toabesök igår så kollades den lillas hjärtljud.
Och de kollade tappen 2 gånger.
Fick 2 sprutor bricanyl igår.
Men barnmorskan som skulle kolla hjärtljuden igår.
Hon höll på att bli tokig.
Då min lilla vilding i magen inte ville ligga still.
Hon sa att det var ett väldigt aktivt litet barn jag bar på.
Det vart så svårt att kolla hjärtljudet då.
 
Läkaren som gjorde vaginalt ultraljud för att kolla tappen sa det samma.
Hon sa att det såg ut som hon låg och slog mot blåsan samtidigt som hon hoppa.
Japp en vild sak man har det har jag nog kännt.
Men skönt att hon mår bra och lever om.
 
I morse fick jag en spruta då jag vaknade med sammandragningar och värk i ryggen.
Fick gå på ultraljud idag för att kolla allt igen.
Och även denna kvinna sa att det var en tjej.
Samt att hon var vild av sig.
Hon låg och boxades samtidigt som hon sparkade uppåt.
Den lilla ligger med huvudet nere och trycker sig neråt.
 
Bilderna de fick så ser man ena handen framför ansiktet och den andra utåt.
Samtidigt som benet sparkar.
Hon väger ca 930 gram nu och allt såg bara bra ut.
Jag hade bra med fostervatten.
 
Här är bilderna hon tog.
 
 
 
 
Fick två bilder till men en fick farmor och den andre var ej lika bra.
 
Men jag ska lyssna på allt läkaren sa och ta det lugnt.
Vill ju att hon stannar minst 5 veckor till.
Sedan är det inte lika farligt för henne att komma.
 
Nu ska jag vila och ta det lugnt snart kommer min älskade dotter hem från dagis.
Hennes farmor ska vara här och avlasta mig lite.
 
 
Alla som läser detta får ha det så bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0